Och så, pötsligt, dog du.

Hemma, i ditt sovrum, så du slapp hamna på sjukhus som du var så trött på. När jag kom och städade efteråt så var allt som det brukade vara, dina saker överallt. Jag visste vad som var extra värdefullt, vilket som var finsk design. Sånt du lärt mig. Och nu var allt det där mitt och mina syskons.

Oljefärg och väggfärg på juteväv, 116 x 110 cm, 2021

På 80-talet kunde man tjäna pengar på antikauktioner och på nåt sätt blev du och pappa inblandade i det och började jobba som inköpare åt rika antikhandlare från Finland. Vi hade mycket pengar, köpte ett radhus och åkte på bilsemester i Europa. Det var de bra åren. När den ekonomiska krisen kom i början på 90-talet tog antikhandlandet slut. Du jobbade deltid inom äldrevården, pappa som mekaniker. Vi hade inte lika mycket pengar men vi hade mycket fina saker hemma som ni köpt på auktion, jag visste det för att ni pratade om det hela tiden. Vi barn skulle vara glada för att vi fick växa upp i ett så fint hem. Men vi barn var inte fina och ni var inte glada över oss.

Oljefärg och blyerts på juteväv, 150 x 156 cm, 2021

Jag har alltid tyckt om att känna på saker. Hur det känns. Grova tyger eller kall metall. Jag ville känna på dig men jag fick inte. Det fanns ingen ömhet i vår familj, inga pussar eller kramar. Jag ville att du skulle titta på mig som du tittade på dina saker. Men du gjorde inte det och då kände jag att det var nåt fel på mig. Att jag var ful och dum och jobbig. Jag känner så fortfarande och jag har gjort så mycket dumt för att jag känt att jag inte har något värde.

Oljefärg, väggfärg och blyerts på juteväv, 169 x 179 cm, 2022

Jag hade inga kompisar, jag visste inte hur man gjorde för att skaffa såna. Och vad gjorde man om man fick en? Hur fick man nån att tycka om en? Nån som var så dålig som jag? Jag började skriva låtar, jag hoppades att nån skulle höra dem och säga att jag var bra. Senare började jag köpa jättedyra kläder. Jag trodde att nån skulle se mig då. Men jag drabbades också av ett sug som tog mig många år att bli av med. Ett sug efter vackra saker, att äga dem. Det suget gick aldrig att mätta och jag fick stjäla för att ha råd.

Oljefärg och blyerts på juteväv, 115 x 86 cm, 2022

Du hade tagit hand om tre ungar medan pappa jobbade. Sen träffade du en ny kille och då tyckte du att det var pappas tur att ta hand om oss. Men pappa blev ledsen och drack sig medvetslös varje dag så vi fick ta hand om oss själva. Jag brukade vänta tills han kom hem på natten för han kunde inte öppna dörren och ramlade ofta i vinbärsbusken. Efter att jag hjälpt honom i säng kunde jag också somna. Det var ju konstigt att du lämnade oss barn men ännu konstigare var det att du inte tog med dig dina saker. Saknade du inte dem då? Var du så lycklig så att du inte behövde dem?

Oljefärg och blyerts på juteväv, 178 x 144 cm, 2022

Du och din nya kille gjorde slut och du flyttade hem igen. Jag var nästan vuxen och hade börjat få kompisar. De tyckte om mig som jag var men jag trodde inte på dem. Du drack varje dag. Jag tror att det var för att du var så rädd. För alla människor i vår värld. Det var nåt med dem som man skulle akta sig för. Det lärde jag mig av dig. Jag aktade mig så gott jag kunde och spenderade åratal hemma och gömde mig. När du bara var hemma jämt så blev det viktigare med dina saker, att berätta om hur dyrt allt var för oss och vi lyssnade väl men ville inte höra.

Oljefärg och blyerts på juteväv, 188 x 189 cm, 2021

Du berättade gärna om din ungdom, alla resor du gjort och spännande människor du träffat. Men det var så svårt att lyssna på det där. Min hjärna liksom stängde av och jag blev arg på dig. Kanske för att vi aldrig var med i dina berättelser om när du var lycklig. Jag kände mig aldrig viktig och du fick mig att känna att det var mitt fel att du inte var ung och vacker längre. När jag började hänga med folk inne i stan beskyllde du mig för att skämmas för var jag kom ifrån och ja, det gjorde jag nog. För ditt liv var ju så jävla tråkigt. Bara sitta och supa i nån bar med de andra fyllona hela dagarna. Tills du blev portad överallt och dina kompisar började undvika dig för att du blev så elak när du var full. Så du söp hemma och var elak mot oss.

Oljefärg och blyerts på juteväv, 150 x 155 cm, 2021

Det var så mycket du och pappa inte lärde mig, som jag fortfarande inte kan. Ett tag hade vi inget toapapper hemma för att ni bråkade om vem som skulle köpa det. När jag fick en lägenhet genom soc kom en socialarbetare hem till mig under många år och lärde mig sånt ni missat. Hon lärde mig att köpa toapapper, att köpa mat och att betala räkningar. Hon kunde inte lära mig gråta, det skulle dröja tills dagen du dog innan jag gjorde det. Under många år mådde jag väldigt dåligt men sen vände det. Jag gick i terapi, åt medicin, slutade vara självdestruktiv och tog mod till mig av mina vänners kärlek. Jag hade till slut förstått att jag var värd att älska bara för den jag är. Det var inte tack vare dig men jag är glad att du fick se mig växa till den jag är idag. Du sa det aldrig men jag tror att du var stolt över mig.

Oljefärg och blyerts på juteväv, 168 x 179 cm, 2022

De sista åren gick du knappt hemifrån för att du hade ont men mest för att du kände dig så ful och ville inte att nån skulle se dig. Om du behövde nåt var det ofta vi som handlade åt dig. Du drack inte, du behövde ju inte gömma dig för nån längre. Vi hade så trevligt ihop. Det är så jag vill minnas dig, för mig var du som vackrast då.

Det är synd att du inte hann träffa min dotter. Ibland när jag tittar på henne tänker jag att hon är det vackraste jag har sett. Jag undrar varför du inte tyckte att jag var vacker.

Jag saknar dig.

Oljefärg och blyerts på juteväv, 180 x 175 cm, 2021